iskaffe

alla verkar vara upptagna med sina problem just nu, och jag har märkt hur jag alltid vill lösa allt åt alla. Vilket går sådär. Jag tycks alltid ta "dr phil" rollen. problemet är väl att det lätt blir så att man känner att man inte räcker till när man ska finnas där för alla. Ibland slutar det i att jag tar ut det på ngn som inte ens förtjänade det. Men vad gör man ? kompisar är ju det viktigaste man har så jag får nog fortsätta försöka. Men försöka att inte drunkna i ngn annans problem för även om jag bryr mig har jag mina egna problem.

igår gjorde jag ngt jag aldrig gjort förut. det krävdes en hel del mod och även ett par frusna fötter. Ville bara du ska veta. jag gillar dig för den du är, och ingen annan.Känns ibland som att jag skulle kunna göra vad som helst för att du skulle känna samma sak. Men jag förstår om du inte gör det. Det är lustigt hur allt annat bara bleknar, man blir så osäker och ofokuserad. Skulle nog kunna låta bli och äta på ett helt år. det måste vara en sjukdom. för såhär har det aldrig känts förr.
/lina mattsson