iskaffe

Okej nu är det såhär. Klockan är 21.37 och det är den 27e, ringer det inga klockor?
Tydligen inte, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag saknar dig hela tiden och det är riktigt jobbigt. Jag vet, jag vet det är mycket. Men vi får inte glömma bort varandra.
Men du glömde, och här sitetr jag och väntar som ett fån.

vet egentligen inte varför jag skriver här, ingen som läser ändå. det är väl iofs skönt det för jag luftar bara mina tankar.

Men tänk vad lycklig jag var, det är jag fortfarande men jag känner mig så ensam på något konstigt vis. helt tom och sårbar. Har ng aldrig känt såhär många känslor på samma gång.
Nu klagar jag bara käns det som, men jag vet bara inte vad jag ska göra? är detta verkligen vad du vill? Jag vet ju vad du vill men;Men är verkligen jag det du vill ha? är jag den personen som gör dig lycklig? Vad vill du med mig? Vill du att detta ska hålla? Längtar du efter mig precis efter vi setts som jag gör efter dig? Tänker du på mig ofta? Jag tänker på dig jämt. Jag vill inte vara nr 2 jag vill finnas där för dig, och att du finns där för mig. Alltid, varje dag. Särskilt en dag som denna. Ser du inte det?

Du är allt jag någonsin önskat mig, det komemr du alltid vara. Vill inte att en sån här skitgrej som tidsbrist ska förstöra allt.. Hoppas du förstår, om du någonsin läser detta..jag älskar dig, det har jag insett nu.

One minute for every hour
but time hasn't been on our side on our side.

Still holding on
been waiting so long
for that indelible time.

When the stars shines upon me
and the night feels so lonely then
I only picture your face..